1 februari 2020
I slutet av 60-talet gjorde jag en resa till Leningrad – numera S:t Petersburg – med min ryskfödda mormor.
Sedan hennes familj flydde undan röda armén till Sverige under ryska revolutionen hade hon under alla år närt en dröm om att någon gång kunna återvända till sitt ursprungsland. Mötet med människorna i Leningrad blev en omtumlande och sorgesam besvikelse för henne.

Hon pratade mycket om ”den grå massan” av kuvade individer i stadsbilden. Och jag kunde inte annat än hålla med henne.
Jag, som tonåring från Stockholm, slogs också av den skarpa kontrasten mot vad jag tidigare upplevt i de miljöer jag annars var van vid.
Allt i den stora ryska staden var påfallande grått, och jag kände av en märkligt återhållen tystnad, även i miljöer där det rörde sig många människor.

En konstnär som på ett förbluffande kreativt sätt har gestaltat detta är fotografen Alexey Titarenko (född 1962).
Han växte upp i Leningrad och strax före och under Sovjetregimens fall hade han ambitionen att skildra hur människor under förtryck decimeras till anonyma skuggor.

Resultatet blev en svit bilder gjorda med öppen slutare invid en tunnelbanestation i Leningrad.

mellanslag jan d

titarenko 5

mellanslag jan c

titarenko 4

mellanslag jan c

titarenko 3

mellanslag jan c

titarenko 2

mellanslag jan c

titarenko 1

mellanslag jan c

Om Alexey Titarenko (Wikipedia)

Alexey Titarenko om sitt arbete (YouTube)

cityofshadows – Alexey Titarenkos egen presentation