I målerigrupperna på ABF – Göteborg brukar jag prata om hur man med färgens hjälp får djup i en bild – en färg som appliceras längst fram får även återkomma längst in i bildrummet. Tacksamma exempel för att tydliggöra vad jag menar är till exempel dessa två målningar av Gauguin. (4 oktober 2019)

003.1888
De ljusa molnen längst in i bildrummet får här sin motsvarighet i formerna längst ner och i mitten av bilden. Jag blir inte klok på vad de ska föreställa…stenar, eller? Hursomhelst hjälper de till att ge bilden ett djup. Bildbetraktarens blick vandrar, medvetet eller omedvetet, mellan “stenarna” och molnen, och på köpet får vi en upplevelse av djup.
Vi brukar testa med att hålla för “stenarna” nertill i bilden, och ser då tydligt att djupet går förlorat.
Vi noterar också att färgen hos grisarna till höger i bilden har sin exakta motsvarighet i ett färgelement snett upp till vänster om kyrktornet. Vår blick pendlar mellan dessa två punkter och får oss att uppleva ett djup.

gauguin 2

Samma resonemang för vi om den här målningen, där det ju är den gröna färgen som leder vår blick och får oss att förnimma ett djup.